Fel slutsats om Saltsjöbanan, Langby


“Saltsjöbanan måste utvecklas” – det skriver Erik Langby och Ingegerd Thorngren i NVP den 29/9. Därom är vi nog alla överens. Langby och Thorngren anför en rad i regel invändningsfria argument för sin tes. Men de drar fel slutsats: De anser att Saltsjöbanans framtid ligger i att byta ut dagens tåg mot kapacitetssvaga spårvagnar i stället för mot moderna järnvägsvagnar. Mångmiljonbelopp ska anslås för att anpassa plattformarna till en försvagning av banans potential.

Langby och Thorngren anser att en konvertering medför en bättre tillgänglighet för äldre och handikappade. Det som kommer ur deras påse har varit i SL:s säck. Jag har i över tio är frågat SL vad denna ökade tillgänglighet består i. Det svar som jag har fått är att trappan i Saltsjö-Järla kan kortas med ett eller rentav två trappsteg. Är detta verkligen skäl nog för en konvertering?

Den planerade konverteringen av Saltsjöbanan till spårväg har sin grund i en planeringsmiss på 90-talet. SL undersökte bara det totala trafikantantalet per dygn på banan. Man missade att kontrollera belastningen i högtrafik. Sedan kunde man inte backa av prestigeskäl. SL-styrelsen saknar egna kunskaper och gick på tjänstemännens besked. I det läget hade nackaborna behövt en lokal politiker som stod upp och sa ifrån: “Det här är alldeles galet!”. I stället har Erik Langby och Ingegerd Thorngren valt att traska patrullo sist i den sorglustiga raden. En politiker borde tolka sitt uppdrag annorlunda.

Håkan Stokke